Hur världen är en vacker plats att vara på samtidigt som den är en otäck plats att leva på. Mitt huvud snurrar fullt av frågor som jag egentligen bara kan ställa till mig själv. Min tillit till männsikor blir bara värre och värre. Jag är trött på alla påhitt, allt skitsnack, alla idioter och avundsjuka människor. Om jag hade fått stanna tiden och tagit tillbaka alla chanser jag givit till personer som inte alls var värda det. Hur kan det vara så svårt att hålla sig till det man lovat, till det man svurit och givit sig till? Att inte gå bakom ryggen på sina vänner eller sin bästa vän. Att inte hugga en i ryggen så fort man vänder ryggen till. Hur kan det vara så svårt? 

 

Jag vill vara den där lyckliga tjejen som jag alltid varit, där folk har slängt komplimanger om mitt otroliga leende och mina gnistrande ögon. Men hur ska jag kunna bevisa det när folk i min omgivning bara ser ner på en? Att jag ens tillåter såna personer finnas i mitt liv. Jag vill älska någon. En person som aldrig skulle kunna hugga mig i ryggen, en person som håller sig till vad den lovat och alltid stannat vid min sida. Och om jag skulle älska den personen så skulle det bli föralltid. Jag är trött på att leva i en värld där folk bryr sig mer om vad andra gör och aldrig brytt sig ett dugg om hur dom själva beter sig..